Alla årtionden har präglats av olika politiska och mediala strömningar. På 1970-talet härskade vänsterns ideologier, under 1980-talet rådde yuppie-eran, på 1990-talet firade ironin stora triumfer och på 2000-talet svängde pendeln tillbaka åt det mer seriösa hållet. Man kan alltså skönja ett mönster av reaktioner och motreaktioner genom decennierna.
2010-talet har genomsyrats av det politiskt korrekta. Startskottet för den politiskt korrekta utvecklingen var valnatten 1991 då Bengt Westerberg reste sig ur soffan när Ny Demokrati kom in i TV-studion. Det stora genombrottet för PK-doktrinen kom dock 2011 då alliansen och MP nådde en uppgörelse om invandringspolitiken som en ”hämnd” för att SD kom in i riksdagen 2010. De kommande åren sköljde en våg av radikalfeminism och vänsterextremism över massmedia. Tyngdpunkten för det som bedöms som normalt försköts kraftigt åt vänster; tidigare borgerliga åsikter ansågs plötsligt vara ”rasistiska” och ”främlingsfientliga”. Ett postmodernt DDR-Sverige tog form.
SR och SVT, där 82% av journalisterna röstar på rödgröna partier, var inte svårövertalade att anamma PK-doktrinen. Flera journalister på SR har vänsterextrema sympatier. Kakan Hermansson, som är journalist på SR och SVT, har deklarerat att hon hatar alla män och vill kastrera dem. Kakan Hermansson har skrivit följande dikt som är starkt influerad av Valerie Solanas SCUM (Society For Cutting Up Men) manifesto:
”Gå hem och slipa eran kniv
slint så att han mister hela snorren
så har du räddat en medsysters liv”
SR och SVT har dock inga problem med medarbetare med sådana åsikter, för Kakan anlitas fortfarande flitigt som programledare. Man kan fråga sig hur SR och SVT hade ställt sig till en medarbetare med motsvarande högerextrema åsikter? Förmodligen hade hen dömts till fängelse för hets mot folkgrupp. Dessutom har frilansjournalisten Ametist Azordegan på SR reagerat mot att Janne Josefsson granskade det vänsterextrema våldet i Sverige och twittrade: ”Kan inte Janne Josefsson bara komma ut som nazist/SVP en gång för alla?” Till historien hör att Janne Josefsson i en dokumentär veckan innan på motsvarande sätt hade granskat det högerextrema våldet, men det tyckte inte Ametist var någon förmildrande omständighet att tala om. SR har även anställt My Vingren från kriminella Researchgruppen, som kallar sig själva för ”Sveriges Stasi”, eftersom hon tillför ”viktig kompetens” till deras grävteam. Vidare blev författaren och poeten Athena Farrokhzads kontroversiella sommarprogram i P3 år 2014 anmält hela 70 gånger till Granskningsnämnden, men fälldes dock inte på en enda punkt. Det här var ett axplock av personer inom SR och SVT som har utmärkt sig, men listan över profiler i SR och SVT med vänsterextrema och radikalfeministiska åsikter kan göras längre än så.
Även liberala medier har gjort en vänstersväng på 2010-talet och kallas numera vänsterliberala. DN:s chefredaktör Peter Wolodarski har ändrat kursriktning till agendasättande journalistik, och tidningen har bland annat publicerat flera vilseledande reportage om att invandringen skulle vara lönsam när den i själva verket utgör en gigantisk förlust. Expressen inledde ett samarbete med tidigare nämnda Researchgruppen för att iscensätta flera mediedrev mot SD:s medlemmar och anhängare. PK-doktrinen har hållit vänsterliberala massmedia i ett järngrepp under hela 2010-talet.
I kölvattnet av de vänsterextrema strömningarna har en tilltagande oikofobi och nyrasism brett ut sig i landet. Svenskarna har intalats att det är fult och nationalistiskt, rent av rasistiskt, att känna minsta stolthet för sitt land. Såväl Fredrik Reinfeldt som historikern Ingrid Lomfors har deklarerat att ”det finns ingen svensk kultur”. Givetvis är denna oikofobi vilseledande eftersom Sverige är ett av världens minst rasistiska länder och man är i sin fulla rätt över att vara stolt över de svenska demokratiska, jämställda och sekulära värderingarna.
PK-doktrinen har som synes haft störst genomslag på invandringspolitiken. Alla som har haft minsta sakliga argument mot invandringens negativa konsekvenser har hängts ut som rasister, nazister och fascister. Alla problematiska fakta om invandringen har mörklagts, censurerats eller falsifierats inom ramen för åsiktskorridoren. Tobias Billström fick exempelvis känna av detta när han sakligt ville diskutera ”volymerna” år 2013. Hårdast har SD:s medlemmar och sympatisörer drabbats och de har förföljts och hotats på ett sätt som påminner om McCarthy-eran i USA på 1950-talet eller i DDR på 1970-talet. Flera journalister som har försökt opponera sig mot invandringspolitiken har avskedats eller blivit utfrusna av sina kollegor.
PK-doktrinen ligger till grund för den dysfunktionella migrationspolitik som svenska politiker har drivit på 2010-talet och den kollaps som asylsystemet står inför hösten 2015. Under galgen har flera borgerliga medier börjat göra en högersväng i konservativ riktning. Ett bra exempel på detta är Expressens ledarskribent Anna Dahlberg som år 2010 skrev en krönika där hon kritiserade SD:s restriktiva invandringspolitik, men som år 2015 har svängt 180 grader och numera excellerar i ledarartiklar som är blåkopior av SD:s politik. På SvD har konservativa ledarskribenter som Ivar Arpi och Per Gudmundsson till syvende och sist fått utrymme för traditionella borgerliga åsikter. Till och med den rödgröna regeringen och Alliansen, ”som aldrig skulle kunna närma sig SD:s politik”, har kommit överens om en mer restriktiv invandringspolitik i och med migrationsuppgörelsen i oktober 2015. Omsvängningen är välkommen och är förmodligen fullkomligt nödvändig för att rädda Sverige undan en migrationspolitisk kollaps.
Samma trend inleddes i Danmark redan 1998; där anses det numera rent av vara suspekt att vara ”anständig”, vilket är den danska termen för politisk korrekt. Även i Nederländerna var det politisk korrekta förhärskande ända fram till början på 2000-talet. Vändpunkten i Nederländerna kom i samband med morden på politikern Pim Forteyn 2002 och regissören Theo van Gogh 2004. Efter dessa mord som båda hade islamistiska förtecken fick holländarna nog och det politiskt korrekta förpassades till soptunnan.
Reaktioner följs som bekant av motreaktioner. Trenden i det politiskt korrekta Sverige håller på att svänga tillbaka det debattklimat som rådde för ett par decennier sedan. På 2020-talet kommer det förmodligen att vara helt ute att vara politiskt korrekt. Radikalfeminister och vänsterextremister kommer att förpassas från medias epicentrum till perifirin. Förhoppningsvis kommer 2020-talet att domineras av en total yttrandefrihet med faktabaserade och objektiva media. Det svenska folket förtjänar att få veta sanningen efter ett decennium av politisk korrekt censur och hyckleri.