Under 2015 bedömer Migrationsverket att cirka 30.000 ensamkommande ungdomar kommer att söka asyl i Sverige. Jämfört med tidigare år är det en dramatisk ökning som nu ställer enormt stora krav på Migrationsverket och det svenska civilsamhället. Den okontrollerade ökningen håller dessutom på att sätta hela migrationsbudgeten ur balans och tvingar nu regeringen att öka upplåningen av statsskulden. Tino Sanandaji redovisar på sin blogg nedanstående graf över det explosionsartade mottagandet av ensamkommande:
De ensamkommande kommer till största delen från Afghanistan och är normalt inte berättigade till uppehållstillstånd av asylskäl. Men eftersom de uppger sig för att vara barn får de uppehållstillstånd på grund av särskilt ömmande omständigheter. Klausulen om särskilt ömmande omständigheter infördes i migrationslagstiftningen 2013 efter hårda påtryckningar av Miljöpartiet som förespråkar fri invandring. Detta öppnade dammluckorna för mottagandet av ensamkommande. Jämfört med de andra nordiska länderna, som inte har liknande regler för de ensamkommande, skenar mottagandet av de ensamkommande till Sverige. På Thoralfs blogg finns denna jämförelse mellan Sverige och övriga nordiska länder:
Det initiala mottagandet av varje ensamkommande kostar i snitt en miljon SEK/år. Priset blir så högt för att de ensamkommande har rätt till mer vård, omsorg, utbildning och fritidsaktiviteter än övriga asylsökare. Dessutom läggs mottagandet ut på privata aktörer som ofta tar ut ockerpriser eftersom asylsystemet är överbelastat och Migrationsverket tvingas till paniklösningar. Schablonersättningen som staten ger kommunerna för en ensamkommande är 1900 SEK/dygn, men det kan i vissa fall bli högre än så. Verklig kostnad kan vara upp till 16.000 SEK/dygn i extremfall; det förekommer skräckexempel med ettor som hyrs ut till Migrationsverket för 68.850 SEK/månad. De ensamkommande åtnjuter även påkostade fritidsaktiviteter som golfkort och gymkort på Friskis Och Svettis. Kostnaden för de ensamkommande är cirka 30 miljarder SEK/år, vilket snart är i paritet med hela det svenska försvaret, stora infrastruktursatsningar som Förbifart Stockholm eller Afghanistans samlade statsbudget.
Vad som gör detta mottagande extra prekärt är att många av dessa barn i själva verket är vuxna. Merit Wager skriver i SvD:
”I Finland och Norge har det vid åldersbedömningar av påstått minderåriga asylsökande framkommit – även när bedömningarna gjorts ‘generöst’ – att ca 66 procent bedömts vara vuxna, och i Danmark befanns alltså 75 procent av de påstått minderåriga asylsökande som kom till landet under de tre första månaderna 2013 vara över 18 år gamla. Att det skulle vara en så stor diskrepans mellan Sverige och övriga nordiska länder vad gäller asylsökande ensamkommande ‘barns’ ålder ter sig högst osannolikt.”
Eftersom de ensamkommande utgör en så stor utgift för det svenska asylmottagandet borde det vara av yttersta vikt att kunna åldersbestämma dem. Dessvärre är ålderstesterna av de ensamkommande ett moras. Svenska barnläkarföreningen har uppmanat sina medlemmar att inte längre göra medicinska åldersbedömningar åt Migrationsverket. Det utförs inte medicinska ålderstester eftersom de inte bedöms som tillförlitliga, delvis på grund av att det saknas referensgrupper för barn i Somalia, Afghanistan och övriga länder som de ensamkommande kommer ifrån. Istället utförs psykologiska tester baserade på de asylsökandes berättelser som orwellskt nog visar att majoriteten av de ensamkommande till Sverige är under 18 år. En handläggare på Migrationsverket vittnar på Merit Wagers blogg:
”Tyvärr är det så att Migrationsverkets enda kvarstående möjlighet att få till stånd någon form av medicinsk åldersutredning på ensamkommande barn har gått i graven i och med att Rättsmedicinalverket från årsskiftet 2014/2015 helt har slutat att göra åldersbedömningar baserade på tandröntgen. Handledsröntgen vägrar de flesta landsting sedan länge att göra. Avtalet mellan Migrationsverket och SöS på området, rann ut i sanden redan i höstas och lika bra var det eftersom svaret från dem endast bestod av ett kryss i en ruta vilket alltid innebar att den sökande ansågs vara minderårig. Något underlag till dessa ’bedömningar’ gavs inte.”
Hur Migrationsverket och sjukvården motiverar att psykologiska tester är mer tillförlitliga än medicinska är något av en gåta. Rimligtvis borde Migrationsverket och sjukvården med hög prioritet snabbt samla in referensdata från Somalia, Afghanistan eller övriga länder för att snabbt kunna utföra medicinska tester och därmed kunna avslöja bedrägerier och missbruk av asylrätten. Barnläkarnas obstruktion får även stöd från juridiskt håll: Advokatsamfundets Anne Ramberg vill inte att advokater i rättsfall med ensamkommande ska medverka till åldersbedömningar. Inställningen från Svenska Barnläkarföreningen och Advokatsamfundet kan sammanfattas som: ”Eftersom ensamkommande under 18 år har rätt till asyl ska endast ålderstester som visar att de är under 18 år beaktas.” Detta är givetvis rättsvidrigt eftersom det är en korrekt åldersbedömning som måste göras för att asylprövningen ska bli legitim.
En politiker som har påtalat dessa missförhållanden är centerpartisten Staffan Danielsson som skrev i Dagens Samhälle:
”I frågan om att kontrollera asylsökandes ålder är Migrationsverket utomordentligt passivt, och accepterar regelmässigt den asylsökandes egna uppgifter, trots att det är uppenbart att det finns mycket starka skäl för att uppge en ålder under 18 år, eftersom man då erhåller en förmånligare asylprövning samt betydligt större resurser.
Det är också uppenbart att en viktig orsak till att så extremt hög andel ensamkommande till EU väljer att ta sig till Sverige är just vår mycket generösa åldersbedömning relativt övriga länder i Norden och EU. Medan övriga EU-länder i betydande utsträckning gör exempelvis handleds- och tandröntgen för att med rimlig säkerhet fastställa åldern i tveksamma fall sker detta numera knappast alls i Sverige, bland annat beroende på stor tveksamhet från barnläkare och Barnläkarföreningen.”
Danielsson fick dock utstå hård kritik från sina partikollegor i Centerpartiet, som förespråkar en liberal invandringspolitik, och han tvingades att backa från sina krav. Förfarandet påminner om hur Tobias Billström tvingades pudla om sitt påstående om ”volymer” år 2013. Det råder alltså ett kraftigt tabu kring mottagandet av de ensamkommande. Detta har inte minst märkts i massmedia, som har gjort flera reportage om ensamkommande utan att kritiskt ifrågasätta deras verkliga ålder.
Göteborgs-Posten gjorde nyligen ett reportage om en ensamkommande som utgav sig för att vara 16 år. Vid en närmare granskning visade det sig att han i själva verket var 24 år och bland annat har varit registrerad på en dejtingsajt sedan 2008. Efter hård kritik reviderade Göteborgs-Posten reportaget om denne ensamkommande.
Samma vecka gjorde SvD ett reportage med den närmast tragikomiska titeln ”Ensamkommande flyktingbarn allt yngre”. I reportaget förekommer en man som uppger sig vara 17 år, men som enligt hans egen Badoo-profil är 30 år.
Som om det inte vore nog med det gjorde tidningen Hela Hälsingland samma vecka ett reportage om ensamkommande. På bilden visas dock två män med kraftig skäggväxt och rynkor.
Det här är alltså ett axplock av tre reportage i mainstreammedia under en enda vecka. Det som gör situationen så absurd är att inga kritiska frågor ställs till dessa män om deras verkliga ålder. Journalisterna har helt slutat tänka kritiskt utan accepterar förbehållningslöst männens berättelser, trots att en enkel sökning på sociala medier kan avslöja deras verkliga ålder. Problematiken med korrekta åldersbestämningar av de ensamkommande genomsyrar alltså såväl Migrationsverket, sjukvården, Advokatsamfundet som massmedia.
Ytterligare ett exempel på hur absurt systemet med åldersbedömningar har blivit är en ensamkommande som först bedömdes vara 16 år av Migrationsverket. Efter att han hade begått en våldtäkt skrevs hans dock ålder omedelbart upp till 21 år så att han skulle kunna gripas av polis. Åklagaren ansåg att ”det krävdes väldigt starka skäl för att en 16-åring ska begäras häktad, men inte lika starka för en 21-åring”. Det är direkt orwellskt att en ensamkommandes ålder helt plötsligt kan justeras upp med tre år när han blir misstänkt för ett brott. Frågan som infinner sig är om sjukvården och Migrationsverket visste om att han var 21 år från början? Varför redovisades i så fall inte den rätta åldern i Migrationsverkets första utredning?
Utbildningsminister Gustaf Fridolin har nyligen föreslagit att de ensamkommande ska placeras i andra klass i lågstadiet eftersom de i många fall saknar adekvat utbildning. Fridolin anser att det är helt i sin ordning att sätta en fjortonåring i andra klass:
”Ja. Den lag vi har i dag innebär att åldern bara är en faktor bland flera som ska vägas in när man gör en årskursplacering. Och det är klart att det funkar ju inte att säga till en elev att du har aldrig gått i skola innan, nu sätter vi dig i åk 8 och så har du 1,5 år på dig att klara detta.”
Då har Fridolin inte tagit med i beräkningarna att många av de ensamkommande är betydligt äldre än så. Är han lika positiv till att placera män som är 20-30 år bland åttaåringar?
Många av de ensamkommande tar i ett senare skede resten av sin familj till Sverige, vilket leder till ännu större påfrestningar på asylbudgeten eftersom det inte finns några försörjningskrav på anhöriginvandringen. Enligt statistik från 2015 gick det 977 anhöriginvandrare på 1488 ensamkommande. Det leder givetvis till frågan hur ensamkommande dessa ungdomar och män i själva verket är. På bloggen Invandring Och Mörkläggning finns denna statistik över anhöriginvandring till ensamkommande:
Självklart är det dysfunktionella systemet med åldersbestämningarna ytterst allvarligt med tanke på de enorma kostnaderna för de ensamkommande. Ungefär halva Migrationsverkets budget går nu åt till de ensamkommande. Ökningen i migrationskostnaderna har tvingat regeringen till nedskärningar i den övriga välfärden, skattehöjningar och nedskärningar i biståndet till UNHCR. Regeringen planerar överföringar på 60% från biståndsbudgeten för att finansiera det kostsamma asylmottagandet i Sverige. Utrikesdepartementet gör bedömningen att en så stor nedskärning av biståndsbudgeten skulle orsaka att barn i fattiga länder får avbryta sin skolgång och att fler mödrar kan komma att avlida till följd av förlossningar. Den feministiska regeringen prioriterar alltså ett vansinnigt dyrt mottagande av ensamkommande ungdomar och män istället för att hjälpa kvinnor och barn i flyktinglägren i krigets närområden. Det är inte en humanitär politik.
Regeringen och oppositionen (utom V och SD) har nyligen kommit överens om nya regler för migrationspolitiken. I denna uppgörelse kommer temporära uppehållstillstånd att utfärdas – med undantag för ensamkommande som fortfarande har rätt till permanenta uppehållstillstånd. Den enskilt största utgiftsposten kommer alltså inte att påverkas nämvärt av den nya migrationsuppgörelsen.
De ”ensamkommande flyktingbarnen” är det svenska asylsystemets gökungar eftersom de tränger undan andra behov i asylsystemet. Dessutom är de i de många fall varken ensamkommande, flyktingar eller barn. De dysfunktionella åldersbedömningarna, de permanenta uppehållstillståden, de skenande kostnaderna och de generösa reglerna för anhöriginvandring håller på att underminera såväl ekonomin som förtroendet för hela asylsystemet. Regeringen och oppositionen borde omedelbart ompröva sin migrationsuppgörelse för att stävja detta missbruk av asylrätten.