Den tredje statsmakten, det vill säga massmedia, har som huvudsaklig uppgift att övervaka den första och andra statsmakten. I detta sammanhang är regeringen den första statsmakten och riksdagen den andra. I DDR-Sverige råder dock i vissa fall en omvänd ordning: där granskas medborgarna i stället för makthavarna.
Den mest tongivande aktören i DDR-Sverige är Researchgruppen som med stolthet kallar sig för ”Sveriges Stasi”. Researchgruppen kallades tidigare AFA Dokumentation, och flera av deras medlemmar har ett förflutet i det våldsbejakande vänsterextrema AFA (Antifascistisk Aktion). Researchgruppen har även kopplingar till det postmarxistiska nätverket ”Allt Åt Alla”, som bland annat tycker att flera hundra tiggare i Malmö har rätt att illegalt ockupera en industritomt. Researchgruppen kartlägger i första hand politiker och även privatpersoner som har kopplingar till Sverigedemokraterna. Det gör de genom att hacka exempelvis kommentarsfälten på Avpixlat och stjäla Flashbacks databas. På så vis har de byggt upp en stor databas med vanliga medborgares åsikter, vilket påminner om Stasis åsiktsregister. Sedan säljer de informationen till tabloidtidningar som Expressen och Aftonbladet som hänger ut dessa personer med namn och bild. Syftet med att hänga ut dessa personer är att skrämma dem och andra dissidenter i DDR-Sverige till tystnad. Reaktionerna bland de drabbade har blivit olika: en del valde att skydda sig genom att byta till anonyma mailadresser, medan andra gick ut öppet med sin identitet för att trotsa Sveriges Stasi. En av de uthängda personerna, en docent vid namn Jim Olsson, har tagit ett steg till och har stämt Expressens chefredaktör Thomas Mattsson för grovt förtal.
Rent tekniskt hackade Researchgruppen kommentarsfälten i Disqus genom att ladda ner hashvärdena för alla mailadresser som är kopplade till Avpixlat. Ett hashvärde är ett ”fingeravtryck” av en datasträng, så själva mailadresserna exponerades inte. Däremot kunde Researchgruppen komma över stora mängder mailadresser från andra databaser som Piscatus. Sedan samkörde de hashvärdena av alla publika mailadresser med de hashvärden som hade laddats ner från Disqus. På så vis kunde de röja flera personers och politikers identitet och deras kommentarer. De bästa sätten att skydda sig mot Researchgruppens attacker är alltså att använda en falsk mailadress när man registrerar sig på Disqus, att gå in på webbsidan via en proxy som döljer IP-adressen, att byta alias ofta och göra sitt konto på Disqus privat.
Researchgruppen gör sig alltså skyldiga till såväl dataintrång (brottsbalken 4 kap. 9 c §) som brott mot personuppgiftslagen. Flera medlemmar i Researchgruppen är dessutom tidigare misstänkta eller dömda för grova brott som mordbrand, misshandel, olaga intrång och brott mot vapenlagen.
Har Researchgruppen dömts för några av sina dataintrång? Svar: nej. Istället tilldelades de Guldspaden år 2014 och var dessutom nominerade till Stora Journalistpriset samma år. Den som delade ut Guldspaden till Researchgruppen var ingen mindre än Hanna Stjärne, som numera är VD för Sveriges Television (SVT). Uppenbarligen tycker även VD:n för ”opartiska” SVT att det är viktigare att granska landets medborgare än deras makthavare. Detta är inget annat än Stasi-fasoner, vilket bekräftas av Researchgruppens epitet ”Sveriges Stasi”. Dessutom har lika ”opartiska” Sveriges Radio (SR) rekryterat My Vingren från Resarchgruppen till Ekots grävgrupp; enligt Fredrik Laurin tillför My Vingren ”viktig kompetens” till en organisation som därmed tar ett till steg i riktning mot Stimme der DDR. När min ryske vän fick höra talas om Researchgruppens kriminella aktiviteter och hur de hyllas av etablissemanget fick han en smärre chock. ”Det där är ju värre korruption än i Putins Ryssland”, blev hans kommentar till slut.
Stiftelsen Expo är en annan dominerande aktör i DDR-Sverige. Grundarna till Expo är bland annat den brottsdömde nyrasisten Tobias Hübinette och Stieg Larsson. Expo har bland annat köpt Sverigedemokraternas medlemsregister från en avhoppad medlem och har med det som grund byggt upp Sveriges största databas av personer med högerextrema åsikter. Registret var dock inte helt lagligt när det upprättades, vilket framgår av ett mail från David Magnusson som var ansvarig utgivare när Expo grundades:
”Det är riktigt att Expo Research sedan flera år bygger det största forskararkivet i norra Europa om högerextrema och antidemokratiska företeelser. Material för arkivet är idag tillgängligt för enskilda forskare, myndighetspersoner och viss massmedia med behov av information i dessa ämnen, och ska – när det så småningom är färdigställt – i viss mån även vara öppet för allmänheten. […] Det är riktigt att Hillstiftelsen/Expo aldrig ansökt om tillstånd att upprätta personregister för forskningsändamål. Den enkla orsaken är att detta aldrig varit aktuellt i Stiftelsens verksamhet.”
Piscatus är ytterligare en viktig spelare i DDR-Sverige. Företaget ägs av Robert Aschberg och har samtliga svenskar registrerade i en databas. Företaget inhämtar dokument och offentliga handlingar från domstolar, regeringsdepartement, kommuner, kyrkostift, landsting, högskolor och myndigheter. I praktiken drivs Piscatus av medlemmar i Expo och Researchgruppen som använder uppgifterna från de insamlade handlingarna för att samköra dem mot hackade webbsajter och diskussionsforum som Disqus. De identifierade privatpersonerna hängs sedan ut i tidningar som Aftonbladet och Expressen.
Den tredje Stasi-makten har även hängt ut fler privatpersoner som är kritiska mot etablissemanget. Dagens Nyheters Niklas Orrenius gjorde flera oannonserade och oönskade hembesök hos den anonyma skribenten Julia Caeasar, som är en invandringskritisk krönikör på den danska sajten Snaphanen. Julia har fått utstå kritik för att vara främlingsfientlig, men har tydligt deklarerat att hon vill vara anonym för att skydda sig själv och sin familj. Även om man inte sympatiserar med hennes åsikter ska man i enlighet med god journalistisk etik och Personuppgiftslagen respektera hennes önskan om att vara anonym. Historien slutade dock med att journalisten Annika Hamrud hängde ut Julia Caeasar med namn och bild i Expressen. Tidigare hade 5% av befolkningen känt till Julia Caesar, men hon ansågs ändå vara en ”makthavare” och att hennes identitet var av allmänintresse. Efter denna uthängning vet cirka 50% vem Julia Caesar är, så hennes krönikor på Snaphanen har fått en betydligt större spridning än tidigare. Många är dock kritiska till DN:s trakasserier mot Julia Caesar; bland annat har Marika Formgren uppmanat till bojkott av DN efter tilltaget.
Fler som har varit aktiva ute på fältet i denna hetsjakt på oliktänkande medborgare i DDR-Sverige är Expressens reportern David Baas som har gjort flera oanmälda besök hos politiker och privatpersoner. Även Robert Aschberg, som äger Piscatus, var programledare för programmet Trolljägarna i TV3 där han hängde ut flera personer med avvikande åsikter i TV. I vissa fall har hetsjakterna i DDR-Sverige lett till att människor har tagit livet av sig. Efter Expressens drev tog Mattias Philipson, som var före detta SD-ordförande i Båstad, sitt liv. Denna jakt till döds av en förtroendevald politiker omnämndes inte med ett ord i massmedia. Denna mörkläggning för tankarna till en diktatur snarare än den demokrati Sverige ska föreställa.
Den tredje statsmakten ska i en fungerande demokrati granska alla politiska partier på ett oberoende och opartiskt sätt. Då är det märkligt att SR och SVT, som ska föreställa vara ”oberoende public service”, har en journalistkår som till 82% röstar på rödgröna partier. Miljöpartiet, som förespråkar fri invandring, har egen majoritet med 51%. SR och SVT har som policy att medvetet rekrytera personal med en rasifierad bakgrund för att öka mångfalden. Problemen är bara att de tar mindre hänsyn till kompetens och att de knappt inte rekryterar några journalister alls med högerpolitiska åsikter. Det är ytterst ett demokratiskt problem att public service, vars uppdrag är att förmedla oberoende nyheter, totalt domineras av vänsterpolitiska åsikter. Miljöpartiet har i princip aldrig utsatts för någon kritisk granskning av SR eller SVT, vilket dock vore välkommet eftersom det är de som ligger bakom den ansvarslösa och okontrollerade invandringen till Sverige. De okritiska radiolyssnarna tror givetvis i stor utsräckning på det som rapporteras av public service och röstar sedan därefter. Gör tankeexperimentet att 82% av alla journalister på SR och SVT vore sverigedemokrater och att nyhetsrapporteringen enbart såg ut som på Avpixlat eller Fria Tider – då skulle förmodligen Sverigedemokraterna få oproportioneligt många röster. Det som behövs är helt enkelt en politisk balans i massmedia. Enda sättet i dagens polariserade mediesfär är att läsa vänsterliberala medier parallellt med alternativa media och lägga samman bilderna, men det är ju inte alla som orkar eller vill göra det.
I Sverige står journalistkåren politikerna närmare än i de flesta andra länder. Det är en av förklaringarna till att den tredje Stasi-makten gärna granskar dissidenter och fritänkare som utnyttjar sin grundlagsskyddade yttrandefrihet. Den samlade jounalistkåren har även startat mängder av drev mot Sverigedemokraterna. Kulmen kom inför valet 2014 då bland annat Jimmie Åkesson hängdes ut som spelmissbrukare. En avhoppad socialdemokrat har vittnat om hur en redaktion på en stor svensk dagstidning fick direktiv om att ”sätta dit SD” inför valet 2014. Mediedreven är alltså i högsta grad koordinerade och regisserade. Återigen är det ett hot mot demokratin när alla partier inte får föra fram sin politik på lika villkor. Det enda invandringskritiska partiet motarbetades alltså av en enig journalistkår, vilket förmodligen sänkte deras valresultat. Som en konsekvens av denna agendajournalistik och ett polariserat och låst politiskt läge har Sverige drabbats av ett asylkaos som har löpt bortom all kontroll hösten 2015.
Ytterligare ett exempel på hur makthavare står den tredje Stasi-makten orimligt nära är när Fredrik Reinfeldts säkerhetsvakt dog i Sagerska palatset 2012. Vid den tidpunkten befann sig Reinfeldt på Aftonbladets redaktion; det är oklart vad de diskuterade, men det ryktas att de diskuterade ”etisk journalistik”. Om vakten inte hade dött så hade förmodligen Reinfeldts besök på Aftonbladet inte uppmärksammats i media. Av en slump läckte det alltså ut, vilket är ett tecken på det osunda förhållande som råder mellan första och tredje statsmakten. Samme Reinfeldt signerade senare en bok till DN:s chefredaktör Peter Wolodarski och skrev som dedikation: ”Till Peter med tack för år av samarbete!” Vidare kommentarer är överflödiga.
Sammantaget är mediesfären i DDR-Sverige ett hot mot yttrandefriheten och demokratin. Oliktänkande medborgare hängs ut och skräms till tystnad av ”Sveriges Stasi”, vänsterdominerade media vinklar nyheterna efter sin agenda och mediedreven går med återkommande intervall mot det enda invandringskritiska partiet. Som en konsekvens av detta får väljarna inte objektiv och faktabaserad journalistik så att de inte kan fatta välgrundande beslut på valdagen.
På 1970-talet fanns förbundet Sverige-DDR med syfte att stärka de kommunistiska banden mellan länderna. Förmodligen skulle Erich Honecker ha fascinerats och imponerats ännu mer av DDR-Sverige anno 2015.